Svensk ordbok 2009, webbversion

fall`a sig verb föll fallit, pres. faller fall·er●slumpa sig Nolldet föll sig så väl att de var hemma just då○äv. ngt ut­vidgatfram­stå som det faller sig naturligt för mig att ta till orda, efter­som jag är jubilarens äldste vänfalla sig ADJ (för ngn)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan