Svensk ordbok 2009, webbversion
fall`a sig
verb föll fallit, pres. faller
fall·er●slumpa sig
Nolldet föll sig så väl att de var hemma just då○äv. ngt utvidgatframstå som
det faller sig naturligt för mig att ta till orda, eftersom jag är jubilarens äldste vänfalla sig ADJ (för ngn)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan